När jag för ett tag sedan upptäckte att tomma ramar dök upp i vart och vartannat inredningsreportage, reagerade jag mest praktiskt, och tänkte "mycket att damma blir det". Som i detta bildcollage:
Jag blev kanske inte så imponerad, eftersom jag i min ateljé är omgiven av tomma, ofta gamla ramar, som väntar på att användas i något konstprojekt. Enkla ramar, som jag fyndat på loppis eller gjort själv av överblivna träbitar. Fantastiska ramar som jag fått av kompisar (som vet att jag gillar läckra ramar). Ärvda italienska förgyllda ramar, som min mamma fått av en väninna, som jobbade i en rambutik. Under sommarens flytt- och städprojekt, har några ramar mellanlandat på arbetsbordet vid fönstret i ateljén. Inramad natur, eller hur?
Check out my other blog Wabi Sabi Style here.
TRANSLATION (well, sort of...)
